Mysteriet med den försvunna växtstammen

Idag bestämde sig Zoey för att det vars dags att kliva upp redan kl 5 i morse för att busa och leka rövare. Gissa om jag låg och log för mig själv i sängen när jag kom på att min kära sambo hade lovat att ta lördagsmorgonen medan jag ska ta söndagen ;) Förståeligt nog verkade han inte lika road som jag var när Zoey började åla runt i sängen, sparkade och frustande ;) För hans del var det bara att kliva upp för att gå ut en runda med henne och hålla tummarna för att hon ville lägga sig igen när de kom in. Väl hemma fortsatte hon att busa ett tag innan hon somnade en stund men runt kl 7 var det dags igen. Annars brukar vi kliva upp med henne när hon vaknar men eftersom hon leker så duktigt på egen hand sa jag åt Peter att ligga kvar i sängen så att hon fick leka lite själv. "Vi kommer att höra om hon hittar på något dumt" sa jag i godan ro men tänk så fel man kan ha...

När jag vid kl 10 väcktes av en överlycklig boxer som hoppade på min mage och slickade mig i ansiktet fick jag av husse höra att hon minsann hade hittat på hyss. När vi hade legat och njutit av sovmorgonen hade fröken tydligen roat sig med att tyst bita sönder en krukväxt. Inte vilken krukväxt som helst, utan en stor växt som står på golvet i vardagsrummet! Peter försvann för att handla så jag klev upp för att bevittna spektaklet och ta lite bilder så att ni bloggläsare också fick se det hela. Jag förväntade mig ett smärre bombnedslag i vardagsrummet men det var inte lika illa som jag trodde. Krukväxten stod fortfarande upp men det var lite jord på golvet, massa växtblad i hennes säng och en växtstam var avbruten. Imponerad över hur hon hade kunnat knäcka stammen tittade jag runt för att se om jag hittade den men såg den varken i soporna eller på balkongen. När Peter väl kom hem igen frågade jag vart han hade slängt den varav han svarar att den inte fanns i vardagsrummet. "Hon måste ha ätit upp den" säger han. Jag tror på allvar att han skojar med mig men när han fem minuter senare börjar bli lite irriterad på mina kommentarer om att han ska sluta skoja och ta fram den inser jag att han talar sanning. För mig känns det helt omöjligt så jag letar i princip överallt. Bakom gardiner, under soffan, i soffan, under sängen, bakom skostället... men jag hittar den inte. Jag tittar frågande på Zoey som nöjt tittar tillbaka och tiger som muren. Eftersom vi inte hittar den måste hon alltså ha ätit upp den! Peter säger att just den stammen inte var lika hög som de andra men hon måste ändå ha legat och tuggat en bra stund.
Mysteriet med den försvunna stammen har alltså endast Zoey svar på men en sak vet matte och husse: Zoey får aldrig mer leka själv utan vår uppsyn! =)

Annars så har det inte hänt så mycket i veckan. Hon går fortfarande på sitt hunddagis men bajsar tydligen inne där rätt ofta. Eftersom hon inte gör det hemma längre får jag ta ett snack med personalen och se hur vi ska lösa det. Det verkar som att hon gör det på morgonen trots att hon bajsar innan hon åker dit. Hon har iof varit rätt dålig på att bajsa på sista kvällsrundan vilket nog gör att hon är extra nödig på morgonen. Vi får se om vi kan justera maten på eftermiddagen lite så att hon gör ifrån sig även på kvällsrundan i fortsättningen.

Ensamhetsträningen går sakta framåt och vi tränar nu på att hon inte ska reagera på att vi tar på oss ytterkläderna, låser dörren och går ut. Hon sover snällt när hon är ensam i köket och om vi kunde gå ut via balkongen skulle hon nog kunna ligga där i flera timmar. Nu vaknar hon när vi börjar att klä på oss och går och sätter sig vid gallret. Vi går ut och slänger soporna och sånt men hon verkar inte pipa något och när vi kommer in går hon och lägger sig igen. Nuvarande målet är alltså att flera gånger om dagen ta ta på oss jackorna och göra hela proceduren med att öppna och låsa dörren så att hon inte reagerar på det längre. När hon har slutat med det utan fortsätter att ligga lugnt i sin säng och vila är vi nästan i mål =) Vi skulle kunna gå ännu fortare fram och börja lämna henne ensam nu men jag vill inte riskera något. Gör vi det noggrant nu kommer vi nog att ha mycket gratis sen.

I onsdags var det sista gången på valpkursen så Zoey fick diplom och godis som tack =) Hon har skött sig över förväntan och nu är jag spänd på att få börja nya kurser. Vi ska gå fortsättningskurs i lydnad men jag vill även börja någon spårkurs och kanske även agility. Både vi och kursinstruktören har nämligen upptäckt att det kanske bor en liten agilityhund i henne =)
Förra söndagen åkte Peter och jag bort till en park där det skulle finnas en hundrastgård som vi ville utforska. Väl framme visar det sig att en grupp hundägare brukar träffas där varje söndag så Zoey fick till sin stora lycka busa med massa andra hundar. Det var väldigt nyttigt för henne eftersom hon brukar vara lite väl kaxig av sig mot andra hundar om hon endast träffar en i taget. Nu fick hon träffa en hel hundflock och även om hon var kaxig mot dem visade hon sig undergiven när de busade med henne.
Några tjejer hade med sig agilitysaker och innan vi skulle gå hem började Zoey visa intresse för tunneln. Med Lexie i bakhuvudet som aldrig vågade gå igenom även om tunneln endast var en meter provade vi att kasta in godis i den. Lite konstigt tyckte hon att det var men hon vågade ändå att gå in i den för att ta godisen. Det krävdes sedan inte många försök innan hon sprang igenom hela tunneln. Duktiga och modiga Zoey!
På avslutningsdagen på valpkursen fick de bl a testa på en tunnel som hon enkelt sprang igenom och det var då instruktören sa att det kanske bor en liten agilityhund med henne. Ja varför inte? Hon är framåt, lättlärd och har massa spring i benen =)

Dalmatinerna var särskilt förtjusta i Zoey

Även husse ville busa

Min lilla tiger. Lite mer muskler på kroppen så blir hon en riktig snygging =)

Lite läskigt i början

Sen var det lätt som en plätt!

Väntar på att få kommandot varsågod så att hon får komma in genom dörren

Spanar genom takfönstret

Trött efter morgonens bus

För att nu kompensera allt skryt om henne kan jag erkänna att hon inte är riktigt lika bra på allt längre ;) Hon har kommit in i en period nu där hon inte lyssnar lika bra på inkallning, har sämre kontakt och hon drar fortfarande en del. Det är bara att vänja sig för de kommande åren kommer att vara en riktig bergochdalbana. Ena stunden håller man på att spricka av stolthet och kort därefter vill man bara gråta. Trots det älskar jag henne som tusan och jag kan inte tänka mig ett liv utan henne!! <3