Helgen har fungerat jättebra och Zoey har skött sig galant! Fredagen började som sagt med att jag hämtade henne på hunddagiset där hon hade varit några timmar. Hon hade busat rejält med en annan hund och personalen sa att hon var bra kaxig. Jo tack det har vi märkt! =)
Bilresan gick också fint och första biten ner till Varberg fick hon ligga och sova i mitt knä. Efter det var det dags att få ligga i bakluckan. Det var lite pip först och hon försökte att klättra förbi gallret som vi hade satt upp men hon lugnade sig snabbt och sov sen hela vägen ner.
Kvällen spenderade vi hos Peter kompis Nettan tillsammans med hennes sambo, hund och flera av deras gemensamma kompisar. Hunden Allie var först väldigt noga med att berätta för Zoey vem som bestämde men Zoey var för en gångs skull lugn och tjaffsade inte tillbaka. Efter någon timma blev Allie lite nyfiken på den lilla valpen och ville leka =)
På lördagen var det dags för kalas hos Peters brorsdotter som fyllde 6 år. Där var det fullt av främmande folk och barn och Zoey tyckte att det var jättespännande att titta runt på allt nytt i huset. Vi var lite oroliga för att hon skulle kissa eller bajsa inne men det gjorde hon inte en enda gång =) Inte hemma hos Peters mamma heller. (
En annan sak som hände var att Zoey försvann från bilen när vi var och handlade presenten i leksaksaffären! Eller ja, nästan iaf. Vi lämnade kvar henne i bakluckan under tiden vi var inne i affären eftersom det skulle gå rätt snabbt. När vi går tillbaka mot bilen ser jag inte hennes huvud sticka upp och jag hinner snabbt tänka hur duktig hon är som la sig ner för att sova för vi gick iväg. Jag tittar glatt in genom fönstret i bakluckan när jag upptäcker att jag inte ser någon söt liten hund där inne. Hon måste ligga närmre bakluckan tänker jag och vinklar huvudet för att se bättre men näe, ingen hund där heller. "Hon är inte här!" säger jag varav alla börjar titta runt i bilen. Jag kikar in i baksätet där vi hade massa bråte men ingen hund där heller. Peter hinner tänka att hon hade rymt från bilen (hur det nu skulle gå till) innan han börjar skratta och pekar mot passagerarsätet. Vem sitter där nöjt och tittar mot oss om inte Zoey?. Vid sidan om gallret som skiljer bagageutrymmet mot baksätet finns det två glipor på varje sida som hon hade upptäckt och krypit igenom. Busunge!
De här kryphålen vill hon minsann inte glömma så när vi åkte hem idag försökte hon glatt klämma sig igenom under tiden vi körde. När vi sa åt henne att hon inte fick var hon inte nådig med att säga emot! Skällde upprört åt oss i långa klagosånger för att visa sitt missnöje. Man höll på att bli alldeles döv och ju mer vi sa till henne desto kaxigare blev hon. Till slut var det bara att hålla tyst så att hon inte fick uppmärksamhet (vilket hon ville ha) och då slutade hon och sov snällt hela vägen hem.
Hon har verkligen börjat sätta sig emot nu och är som en trotsig treåring men trots det älskar jag henne så jäkla mycket. Är det normalt att älska en hund så mycket? Isf vågar jag inte ens tänka på hur mycket man ska älska sina barn sen. Bara jag är nere och handlar saknar jag henne och skyndar mig tillbaka. Jag kommer även att sakna våra härliga mysdagar tillsammans nu när jag börjar jobba men det kanske är bra att vi får vara borta från varandra lite. Nu har vi varit tillsammans dygnet runt i fem veckor så det är inte konstigt att vi blir så tajta.
Inatt drömde jag även att mamma berättade för mig att hon hade sålt Zoey. Jag var helt panikslagen och grät, skrek och slogs om vartannat i drömmen. När jag vaknade upp gjorde det jätteont i bröstet men jag lugnades snabbt av värmen och synen av Zoey som låg och sov på täcket på min mage. Hon var orolig av att sova i det nya rummet så på nätterna kröp hon upp i bäddsoffan hos oss och fick sova hos mig.
Så mamma! Om du läser det här hoppas jag att du inser att du ALDRIG får sälja Zoey =)
Sitter på farmors matta
Fastbunden i stolen under middagen så att vi kunde ha lite koll på henne
"Blåser man på henne så slickar hon i luften!"
Alla vill klappa =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar